Det satt en mås på en klyvarbom
och tom i krävan var kräket.
Och tungan lådde vid skepparns gom,
där han satt uti bleket.
Jag vill ha sill hördes måsen rope,
och skepparn svarte: Jag vill ha OP,
om blott jag får, om blott jag får.

Nu lyfter måsen från klyvarbom
och vinden spelar i tågen.
OP ́n svalkat har skepparns gom
jag önskar blott att jag såg ́en.
Så nöjd och lycklig den arme saten,
han sätter storsegel den krabaten.
Till sjöss han far, och halvan tar.

Nu månen vandrar sin tysta ban,
och tittar in genom rutan.
Då tänker jag att på ljusan da’n,
då kan jag klara mig utan.
Då kan jag klara mig utan Måne
men utan Renat och utan Skåne.
Det vete fan, det vete fan!

Den mås som satt på en klyvarbom
den är nu död och begraven,
och skepparn som drack en flaska rom,
han har nu drunknat i haven.
Så kan det gå om man fått för mycké,
om man för brännvin har fattat tycke.
Vi som har kvar, vi resten tar!